Post by elinsabina on Apr 2, 2018 1:03:42 GMT 1
Crypto kitties är ett fascinerande och lustigt exempel på hur man kan bygga och experimentera med ideer inom blockchain. Jag tänkte resonera lite kring detta fenomen samt formulera lite praktiska frågor som jag ännu inte riktigt greppar.
För att något ska vara värdefullt (och behålla sitt värde) krävs att det endast finns i begränsad upplaga samt inte kan kopieras, eller att man åtminstone kan utskilja kopior från original. Blockchain gör det möjligt att spåra digitala tillgångars (eng: digital assets, osäker på svensk översättning) ursprung, att de är äkta och har ett visst värde, samt se vem som är ägare till dom och försvårar stöld. Detta då till skillnad mot andra typer av digitala filer som traditionellt kan kopieras hur många gånger som helst och som historiskt även kunnat laddas ner tex via delningstjänster som Pirate Bay som förmedlar kopior och delar dessa mer eller mindre obegränsat och utan hänsyn till vem som äger rättigheter till vad.
Det är rätt lätt att skratta åt Crypto Kitties, när de först lanserades trodde nog många att det var ett skämt som snabbt skulle försvinna, men det finns helt klart en djupare "mening" med dom om man skrapar lite på ytan. När man vill lansera en ny produkt brukar man i ett tidigt skede beskriva ett “proof of concept” för att övertyga investerare att produkten eller idén kan generera inkomster samt efterfrågan på marknaden. Utmaningen i att digitalisera samlarföremål eller andra tillgångar som man ville kunna byta eller handla med utan att de blir stulna eller kopierade har därmed funnit en möjlig lösning i och med blockchain, där crypto kitties framför allt agerat som ett proof of concept för något större och “viktigare” (även om jag som kattmänniska även tilltalas av digitala katter!) som kanske komma skall. Om jag inte missminner mig så har Vitalik Buterin själv påpekat att det var först med crypto kitties som hans familj faktiskt började intressera sig för och förstå vad det var han sysslade med. Att det blev just katter som fick fungera som det första testet av denna typ a crypto collectible och dess möjligheter är kanske inte någon slump med tanke på den virala effekt katter och kattvideos har haft på internet under många år. Och det visades med all tydlighet att personer som aldrig hört talas om blockchain, än mindre ägde några ether helt plötsligt ville äga och “majna” blockkedjekatter. Genom att använda sig av något som är väldigt populärt och enkelt att förstå skapades en inkörsport till token-ekonomin och blockkedjor för en ny målgrupp.
Frågan är ju vad som kommer komma härnäst, vilket koncept som kommer arbetas fram. Nyligen investerade en rad VC-bolag och privata investerare total 12 miljoner dollar, som är tänkt att användas för att utveckla flera spel och samlarfunktioner. Utöver spel kan man kanske tänka sig mediebolag och andra konstnärliga användningsområden där ursprung och limiterade utgåvor är av stor vikt för att behålla autencitet och möjliggöra att en upphovsmakare får tillgång till royalties el dyl.
Som jag förstår det så skickar/köper man katter genom att skicka ETH från en wallet till en annan, och anropar det smartkontrakt som kontrollerar cryptokittiesäganden. De såg ut som att varje cryptokitty identifieras via ett ID-nummer eller tokenID. Finns det lagrat någonstans vilket KittyID som ägs av vilken plånbok? Eller är katterna låsta till användarnamn, eller något annat? Förstår inte riktigt hur själva ägandet loggas, kontrolleras, och ändras när en katt säljs från en person till en annan? Är det något som ändras i källkoden någon stans?
På samma sätt är jag nyfiken på de typ av kontrakt som det inte går att skicka pengar till (nämndes i videon om Smarta Kontrakt). Varför går inte detta? Om man söker på dessa på Etherscan, har de inga transaktioner loggade under Transactions samt ingen ETH Balance? Eller finns det en balance men detta är ett fixt belopp som representerar värdet på just det kontot?
För att något ska vara värdefullt (och behålla sitt värde) krävs att det endast finns i begränsad upplaga samt inte kan kopieras, eller att man åtminstone kan utskilja kopior från original. Blockchain gör det möjligt att spåra digitala tillgångars (eng: digital assets, osäker på svensk översättning) ursprung, att de är äkta och har ett visst värde, samt se vem som är ägare till dom och försvårar stöld. Detta då till skillnad mot andra typer av digitala filer som traditionellt kan kopieras hur många gånger som helst och som historiskt även kunnat laddas ner tex via delningstjänster som Pirate Bay som förmedlar kopior och delar dessa mer eller mindre obegränsat och utan hänsyn till vem som äger rättigheter till vad.
Det är rätt lätt att skratta åt Crypto Kitties, när de först lanserades trodde nog många att det var ett skämt som snabbt skulle försvinna, men det finns helt klart en djupare "mening" med dom om man skrapar lite på ytan. När man vill lansera en ny produkt brukar man i ett tidigt skede beskriva ett “proof of concept” för att övertyga investerare att produkten eller idén kan generera inkomster samt efterfrågan på marknaden. Utmaningen i att digitalisera samlarföremål eller andra tillgångar som man ville kunna byta eller handla med utan att de blir stulna eller kopierade har därmed funnit en möjlig lösning i och med blockchain, där crypto kitties framför allt agerat som ett proof of concept för något större och “viktigare” (även om jag som kattmänniska även tilltalas av digitala katter!) som kanske komma skall. Om jag inte missminner mig så har Vitalik Buterin själv påpekat att det var först med crypto kitties som hans familj faktiskt började intressera sig för och förstå vad det var han sysslade med. Att det blev just katter som fick fungera som det första testet av denna typ a crypto collectible och dess möjligheter är kanske inte någon slump med tanke på den virala effekt katter och kattvideos har haft på internet under många år. Och det visades med all tydlighet att personer som aldrig hört talas om blockchain, än mindre ägde några ether helt plötsligt ville äga och “majna” blockkedjekatter. Genom att använda sig av något som är väldigt populärt och enkelt att förstå skapades en inkörsport till token-ekonomin och blockkedjor för en ny målgrupp.
Frågan är ju vad som kommer komma härnäst, vilket koncept som kommer arbetas fram. Nyligen investerade en rad VC-bolag och privata investerare total 12 miljoner dollar, som är tänkt att användas för att utveckla flera spel och samlarfunktioner. Utöver spel kan man kanske tänka sig mediebolag och andra konstnärliga användningsområden där ursprung och limiterade utgåvor är av stor vikt för att behålla autencitet och möjliggöra att en upphovsmakare får tillgång till royalties el dyl.
Som jag förstår det så skickar/köper man katter genom att skicka ETH från en wallet till en annan, och anropar det smartkontrakt som kontrollerar cryptokittiesäganden. De såg ut som att varje cryptokitty identifieras via ett ID-nummer eller tokenID. Finns det lagrat någonstans vilket KittyID som ägs av vilken plånbok? Eller är katterna låsta till användarnamn, eller något annat? Förstår inte riktigt hur själva ägandet loggas, kontrolleras, och ändras när en katt säljs från en person till en annan? Är det något som ändras i källkoden någon stans?
På samma sätt är jag nyfiken på de typ av kontrakt som det inte går att skicka pengar till (nämndes i videon om Smarta Kontrakt). Varför går inte detta? Om man söker på dessa på Etherscan, har de inga transaktioner loggade under Transactions samt ingen ETH Balance? Eller finns det en balance men detta är ett fixt belopp som representerar värdet på just det kontot?
