Post by palace on Apr 2, 2018 16:50:33 GMT 1
Ett företag kan på enklast sätt beskrivas som en kombination av avtal. Som jag förstår “smarta kontrakt” så ska de möjliggöra för konton i en blockkedja att härma funktionen “företag”. Frågan är då är detta någonting värt att försöka sig på?
När det kommer till att hantera okända risker så ska man inte tänka i termer av sannolikhet utan i termer av möjlighet. Är det sannolikt att ett kontrakt har säkerhetsrisker? Kanske inte. Är det möjligt? Absolut. Vidare om den möjliga händelsen ger ett game over scenario så ska man inte ge sig in i det. Enligt www.technologyreview.com/s/610392/ethereums-smart-contracts-are-full-of-holes/ har man ännu inte ens förstått innebörden i säkerhetsbegreppet kring smarta kontrakt och det verkar som mycket andra delar i tekniken som bäst vara i tidigt exprimetiellt ej användbart stadie. Detta kan bekräftas av var blockchaintekniken befinner sig på Garters hypercurve.https://www.gartner.com/smarterwithgartner/top-trends-in-the-gartner-hype-cycle-for-emerging-technologies-2017/
Nu var det inte säkerhetsaspekter jag tänkte främst på för detta inlägg. Det är mer vad “Smarta Kontrakt” egentligen är. Jag inser att “smarta kontrakt” är en term som har ca tjugo år på nacken och att det mer är ett konceptuellt begrepp än en beskrivning av en faktisk teknik. Men smarta kontrakt som de är idag verkar vara varken smarta eller kontrakt.
Man kan som jag förstår “Smarta kontrakt” beskriva dem som script eller IFTTT för ett konto placerat i en blockkedja. Baserat på givna regler ska kontraktet exekveras när reglernas kriterier uppfylls. Det här är i sig toppen men det kommer även med konsekvenser som jag upplever betydligt begränsar potentiellt användande av tekniken.
Smarta kontrakt utgår från att den mekanik som avtalen ska beskriva går att förutse samt att det inte finns någon tolkning att göra av det som avtalats. Det är som går att beskriva programmatiskt. Ambitionen verkar vara att juridik endas ska behövas när särfall behöver behandlas. Men så beter sig inte verkligheten och det är inte avtalets egentliga funktion. Verkligheten är istället komplex där avtals intention behöver tolkas och appliceras på unika situationer. Mekaniken som möjliggörs med smarta kontrakt är inte jämförbara med avtal och dess funktion.
Smarta kontrakt är som jag förstår det inte ett kontrakt och det kommer inte heller möjliggöra för ett konto att bete sig som ett företag. (även om många verkar vilja att det ska vara så) Ett smart kontrakt är istället ett enkelt script som exekverar givna regler på givna händelser. Det är som bäst en automatiserad administrativ rutin. Det är med andra ord inte bara tekniken som befinner sig i experimentellt stadium. Konceptet verkar inte heller helt genomarbetat.
När det kommer till att hantera okända risker så ska man inte tänka i termer av sannolikhet utan i termer av möjlighet. Är det sannolikt att ett kontrakt har säkerhetsrisker? Kanske inte. Är det möjligt? Absolut. Vidare om den möjliga händelsen ger ett game over scenario så ska man inte ge sig in i det. Enligt www.technologyreview.com/s/610392/ethereums-smart-contracts-are-full-of-holes/ har man ännu inte ens förstått innebörden i säkerhetsbegreppet kring smarta kontrakt och det verkar som mycket andra delar i tekniken som bäst vara i tidigt exprimetiellt ej användbart stadie. Detta kan bekräftas av var blockchaintekniken befinner sig på Garters hypercurve.https://www.gartner.com/smarterwithgartner/top-trends-in-the-gartner-hype-cycle-for-emerging-technologies-2017/
Nu var det inte säkerhetsaspekter jag tänkte främst på för detta inlägg. Det är mer vad “Smarta Kontrakt” egentligen är. Jag inser att “smarta kontrakt” är en term som har ca tjugo år på nacken och att det mer är ett konceptuellt begrepp än en beskrivning av en faktisk teknik. Men smarta kontrakt som de är idag verkar vara varken smarta eller kontrakt.
Man kan som jag förstår “Smarta kontrakt” beskriva dem som script eller IFTTT för ett konto placerat i en blockkedja. Baserat på givna regler ska kontraktet exekveras när reglernas kriterier uppfylls. Det här är i sig toppen men det kommer även med konsekvenser som jag upplever betydligt begränsar potentiellt användande av tekniken.
Smarta kontrakt utgår från att den mekanik som avtalen ska beskriva går att förutse samt att det inte finns någon tolkning att göra av det som avtalats. Det är som går att beskriva programmatiskt. Ambitionen verkar vara att juridik endas ska behövas när särfall behöver behandlas. Men så beter sig inte verkligheten och det är inte avtalets egentliga funktion. Verkligheten är istället komplex där avtals intention behöver tolkas och appliceras på unika situationer. Mekaniken som möjliggörs med smarta kontrakt är inte jämförbara med avtal och dess funktion.
Smarta kontrakt är som jag förstår det inte ett kontrakt och det kommer inte heller möjliggöra för ett konto att bete sig som ett företag. (även om många verkar vilja att det ska vara så) Ett smart kontrakt är istället ett enkelt script som exekverar givna regler på givna händelser. Det är som bäst en automatiserad administrativ rutin. Det är med andra ord inte bara tekniken som befinner sig i experimentellt stadium. Konceptet verkar inte heller helt genomarbetat.
